Då var det dags igen, oron som kommer krypandes och paniken som sakta byggs upp.
jag har egentligen ingen anledning till att oroa mig, inget som har förändrats. Men det är kanske just det, inget har förändrats.
Varit rätt dålig på att blogga denna vecka för jag har haft sådan extrem trötthet i ca 5 dagar, men i dag känns det lite bättre är iallafall vaken haha.
pratade med en barnmorska i fredags ang lite ont i mellangärdet som jag har haft, mera hugg, med det var som jag själv trodde att det är muskler som täns och så vidare, eftersom smärtan satt ovanför naveln så behövde jag inte oroa mig.
men man kan ju inte låta bli!
Beställt napp från Mam via facebook iallafall, så långt har jag vågat sträcka mig :)
kläder och dylikt ska väntas med tills vi har varit på RUL.
har börjat göra ett sparkaptial till saker och kläder och allt som kan tänkas behövas i början.
Ultraljudet är ju först om 5-6 veckor och för mig känns det som en evighet.
solen tittar nu fram så kanske dags att ta M under armen och gå på en promenad innan jag måste gräva ner mig i läxor i från utbildningen, 3 kaptiel måste läsas och haft hela helgen på mig men inte haft ork till det men måste göras nu i allafall.
