I 2 dagar nu har jag drabbats av extrem trötthet, jag blir pigg när jag lägger mig ner men om jag sätter mig eller gåromkring vill ögonen bara blunda.
känner mig slö och nästan dåligt samvete att jag är så extremt tråkig mot min älskade man.
han vill gå på stan och strosa och fika, jag vill bara ligga med mina mjukisbyxor och vila.
samt att jag hat sådan växtvärk i livmodern, känns som mensvärk och det går över när jag lägger mig rakt så ännu en anledning till varför jag vill ligga ner.
men jag hoppas/vet att detta kommer ge med sig lite och det gåe över... Hoppas jag :)
man ska tänka på vad man får ut av detta i slutända. Och det är verkligen värt all denna trötthet och smärta.
M förstår mig men samvetet kan han inte påverka.
berättat om graviditeten nu för mina lärare på utbildningen samt några av mina vänner.
mina vänner vart super glada och vi ska ta någon fika någondag och prata om det men som jag mår just nu får vi ta det lite senare.
mina lärare har inte kommenterat min graviditet så vet ej hur dom tog det rikigt, men dock inte deras angelägenhet.
dags att plocla undan lite här hemma och äta ett äpple:)
kram på er!